Beskrivning
Kyrkan San Michele degli Scalzi ligger i östra Pisa, nära Arno: en romansk byggnad med marmorfasad, ett klocktorn som lutar mer än domkyrkans och ett interiör som lutar lika mycket.
Namnet kommer från munkarna från Santa Maria di Pulsano på Gargano, som fick klostret 1178. De kallades «gli scalzi», de barfota. Marken, i ett område som en gång var halvt sumpigt, är mjuk, och därför lutar allt.
Den ofullbordade fasaden har en beklädnad av marmor från bergbrotten i San Giuliano, med fem blinda arkader på kolonner, oculi och romber. Ovanför mittportalen sitter den välsignande Kristus från 1203-1204, frontal och högtidlig, i bysantinsk anda. Den är en kopia: originalet finns på Museo di San Matteo.
Klocktornet lutar fem grader mot Arno, mer än det lutande tornet. Det är dekorerat med islamiska keramikskålar från 1100-talet, också kopior. De tre klockorna ringer utan att röra sig, med en elektrisk kläpp, för att inte belasta konstruktionen.
Inuti finns tre skepp med åtta travéer, kolonner med romanska eller återanvända kapitäl och ett öppet takstolstak av trä. Se särskilt det målade krucifixet på träpanel, i tempera och guld, från 1200-talet, och resterna av en freskomålning från 1300-talet med den helige Onofrius, den heliga Helena och en biskop som var munk.
På 1700-talet fylldes kyrkan med stuckatur och dekorationer. I början av 1900-talet togs de bort vid en restaurering för att ge den tillbaka dess romanska utseende. Sedan kom kriget: bombningarna tog hela högra skeppet, och översvämningen 1949 skadade den ännu mer.
Den högra väggen är i dag av armerad betong, med ett inre skelett av samma material: den känns igen med en gång bland tegelstenarna. Mellan 1928 och 1952 låg en spårvagnsslinga på torget framför kyrkan.
Kyrkan har i århundraden också varit knuten till kulten av den helige Ubaldus, biskop och skyddshelgon för Gubbio, till vilken de troende vänder sig för att befrias från det onda och från psykiska besvär.
Namnet kommer från munkarna från Santa Maria di Pulsano på Gargano, som fick klostret 1178. De kallades «gli scalzi», de barfota. Marken, i ett område som en gång var halvt sumpigt, är mjuk, och därför lutar allt.
Den ofullbordade fasaden har en beklädnad av marmor från bergbrotten i San Giuliano, med fem blinda arkader på kolonner, oculi och romber. Ovanför mittportalen sitter den välsignande Kristus från 1203-1204, frontal och högtidlig, i bysantinsk anda. Den är en kopia: originalet finns på Museo di San Matteo.
Klocktornet lutar fem grader mot Arno, mer än det lutande tornet. Det är dekorerat med islamiska keramikskålar från 1100-talet, också kopior. De tre klockorna ringer utan att röra sig, med en elektrisk kläpp, för att inte belasta konstruktionen.
Inuti finns tre skepp med åtta travéer, kolonner med romanska eller återanvända kapitäl och ett öppet takstolstak av trä. Se särskilt det målade krucifixet på träpanel, i tempera och guld, från 1200-talet, och resterna av en freskomålning från 1300-talet med den helige Onofrius, den heliga Helena och en biskop som var munk.
På 1700-talet fylldes kyrkan med stuckatur och dekorationer. I början av 1900-talet togs de bort vid en restaurering för att ge den tillbaka dess romanska utseende. Sedan kom kriget: bombningarna tog hela högra skeppet, och översvämningen 1949 skadade den ännu mer.
Den högra väggen är i dag av armerad betong, med ett inre skelett av samma material: den känns igen med en gång bland tegelstenarna. Mellan 1928 och 1952 låg en spårvagnsslinga på torget framför kyrkan.
Kyrkan har i århundraden också varit knuten till kulten av den helige Ubaldus, biskop och skyddshelgon för Gubbio, till vilken de troende vänder sig för att befrias från det onda och från psykiska besvär.