Beskrivning
San Michele in Borgo är en romansk kyrka vid Borgo Stretto, gatan med valvgångar i centrala Pisa. Den har en fasad med loggior, ett interiör med tre skepp och, under altaret, en krypta med fresker av fantasidjur: ett litet stopp, men fullt av överraskningar.
Bland fasadens marmor kan man fortfarande läsa inskriptioner från 1600-talet. De är varken böner eller dedikationer: de gäller valet av universitetets rektor.
Den nedre delen är från 1200-talet, den övre med loggior från 1300-talet, i pisansk romansk stil med gotiska influenser. Tabernaklet med Madonnan och barnet, av Lupo di Francesco, är en kopia: originalet finns i Museo di San Matteo.
Inuti finns tre skepp och åtta travéer, med ett krucifix i marmor som tillskrivs Nino Pisano vid vänstra altaret. Högaltaret, från 1700-talet, har en Madonna med barnet och helgon, målad av Baccio Lomi mellan 1572 och 1574. På fasadens insida finns en fresk från 1200-talet av Sankt Mikael.
Den vackraste överraskningen finns under altaret: en krypta från 1000–1100-talen, med korsvalv och romerska kapitäl, och fresker av fantasidjur, bland dem en hippogriff, ett lejon, en örn och en bevingad sjöhäst. Synd att den varit översvämmad i åratal. Den beskrevs först 1791 av den pisanske historikern Alessandro da Morrona.
Kyrkan tillkom omkring 1016, med ett benediktinerkloster, som sedan övergick till kamaldulenserna. Fasaden klarade andra världskrigets bombningar; klostergården och klostret gjorde det inte, och på deras plats byggdes komplexet Mattonaia.
Kyrkans utseende har förändrats flera gånger: det medeltida klocktornet byggdes om 1676, och återuppbyggnaden efter kriget avslutades 1963.
I koret hölls under tiden Pisakonciliets första sammanträden, innan det flyttade till Duomon. De fem romerska sarkofagerna som fanns där finns i dag i Camposanto, och fragmenten av 1300-talets predikstol i Museo di San Matteo.
Bland fasadens marmor kan man fortfarande läsa inskriptioner från 1600-talet. De är varken böner eller dedikationer: de gäller valet av universitetets rektor.
Den nedre delen är från 1200-talet, den övre med loggior från 1300-talet, i pisansk romansk stil med gotiska influenser. Tabernaklet med Madonnan och barnet, av Lupo di Francesco, är en kopia: originalet finns i Museo di San Matteo.
Inuti finns tre skepp och åtta travéer, med ett krucifix i marmor som tillskrivs Nino Pisano vid vänstra altaret. Högaltaret, från 1700-talet, har en Madonna med barnet och helgon, målad av Baccio Lomi mellan 1572 och 1574. På fasadens insida finns en fresk från 1200-talet av Sankt Mikael.
Den vackraste överraskningen finns under altaret: en krypta från 1000–1100-talen, med korsvalv och romerska kapitäl, och fresker av fantasidjur, bland dem en hippogriff, ett lejon, en örn och en bevingad sjöhäst. Synd att den varit översvämmad i åratal. Den beskrevs först 1791 av den pisanske historikern Alessandro da Morrona.
Kyrkan tillkom omkring 1016, med ett benediktinerkloster, som sedan övergick till kamaldulenserna. Fasaden klarade andra världskrigets bombningar; klostergården och klostret gjorde det inte, och på deras plats byggdes komplexet Mattonaia.
Kyrkans utseende har förändrats flera gånger: det medeltida klocktornet byggdes om 1676, och återuppbyggnaden efter kriget avslutades 1963.
I koret hölls under tiden Pisakonciliets första sammanträden, innan det flyttade till Duomon. De fem romerska sarkofagerna som fanns där finns i dag i Camposanto, och fragmenten av 1300-talets predikstol i Museo di San Matteo.