Beskrivning
Kyrkan San Zeno ligger vid piazza San Zeno, i nordöstra hörnet av Pisas centrum, strax innanför porten med samma namn. Det är en romansk kyrka från 1100-talet, byggd med antikt material och på ännu äldre byggnader.
På medeltiden kallades området «alle grotte», «vid grottorna». Grottorna var de gamla strukturerna, kanske efter en romersk amfiteater, som pisanerna använde som stenbrott för byggmaterial. San Zeno är full av dem: romersk återanvändning syns överallt.
Fasaden, på södra sidan, föregås av en förbyggnad med en öppen portik på pelare och en mittkolonn.
Den byggdes om kraftigt vid en restaurering på 1900-talet. Längst ned finns fragment av romersk marmor och blinda små bågar med romber och oculi. Ovanför omramas tvillingfönster av små bågar med samma motiv av cirklar och romber.
Missa inte de sju islamiska keramikskålarna från 1000-talet som pryder fasaden: de är kopior, originalen finns på Museo di San Matteo. Av marmorskålarna syns bara de runda platserna.
Inuti har kyrkan tre skepp med omväxlande kolonner och pelare. Flera återanvända romerska kapitäl bär upp bågarna. Det finns bara knappa rester av medeltida väggmålningar. På den yngre fasaden öppnar sig ett stort oculus, krönt av ett ärkebiskopligt vapen från 1400-talet.
Kyrkan nämns sedan 1029 och tillhörde ett kloster, som från början leddes av benediktiner. På 1100-talet användes den av kamalduler, och ända till 1400-talet låg ett sjukhus bredvid.
Under murarna fanns något ännu äldre. Utgrävningar på 1900-talet hittade grunden till en byggnad med tre skepp och tre absider. Delar av dessa strukturer är inbyggda i dagens kyrka: den äldsta fasen går tillbaka till tiden före år tusen.
På medeltiden kallades området «alle grotte», «vid grottorna». Grottorna var de gamla strukturerna, kanske efter en romersk amfiteater, som pisanerna använde som stenbrott för byggmaterial. San Zeno är full av dem: romersk återanvändning syns överallt.
Fasaden, på södra sidan, föregås av en förbyggnad med en öppen portik på pelare och en mittkolonn.
Den byggdes om kraftigt vid en restaurering på 1900-talet. Längst ned finns fragment av romersk marmor och blinda små bågar med romber och oculi. Ovanför omramas tvillingfönster av små bågar med samma motiv av cirklar och romber.
Missa inte de sju islamiska keramikskålarna från 1000-talet som pryder fasaden: de är kopior, originalen finns på Museo di San Matteo. Av marmorskålarna syns bara de runda platserna.
Inuti har kyrkan tre skepp med omväxlande kolonner och pelare. Flera återanvända romerska kapitäl bär upp bågarna. Det finns bara knappa rester av medeltida väggmålningar. På den yngre fasaden öppnar sig ett stort oculus, krönt av ett ärkebiskopligt vapen från 1400-talet.
Kyrkan nämns sedan 1029 och tillhörde ett kloster, som från början leddes av benediktiner. På 1100-talet användes den av kamalduler, och ända till 1400-talet låg ett sjukhus bredvid.
Under murarna fanns något ännu äldre. Utgrävningar på 1900-talet hittade grunden till en byggnad med tre skepp och tre absider. Delar av dessa strukturer är inbyggda i dagens kyrka: den äldsta fasen går tillbaka till tiden före år tusen.