Beskrivning
Museo della Grafica har sitt säte i Palazzo Lanfranchi, vid Lungarno Galilei i Pisa. Inuti finns teckningar och grafik från 1900-talet, i ett renässanspalats som växte fram ur fyra medeltida hus.
Museet, som öppnade 2007 på kommunens och universitetets initiativ, förvarar samlingarna från Gabinetto Disegni e Stampe vid institutionen för konsthistoria, en samling samtida grafik som påbörjades i slutet av 1950-talet av Carlo Ludovico Ragghianti.
Många blad är gåvor från konstnärerna själva eller från kunniga samlare, som vetenskapsmannen Sebastiano Timpanaro och konsthistorikern Giulio Carlo Argan. De tillfälliga utställningarna berättar om samlingen varje gång från en ny vinkel, och palatset hade redan visat sådana innan museet öppnade.
Även palatset är värt ett besök. Dess nuvarande utseende kommer främst från ombyggnaden 1535-1539, som förenade fyra medeltida kärnor, från 1200-talet och framåt. På baksidan finns ett medeltida torn kvar, av verrucano-sten och tegel.
Fasaden mot Arno har portalen förskjuten åt vänster, med stenblock och en terrass ovanför. Fönstren har triangulära eller halvcirkelformade fronton på de två första våningarna och stenomfattningar på den tredje.
Längs via dei Lanfranchi kan man läsa historien om de äldsta husen. Där finns en vägg som lämnats utan puts, med flacka bågar, igenmurade fönster och hål efter byggnadsställningens balkar. På bottenvåningen finns tre pelare i verrucano kvar.
Palatset har fått sitt namn efter familjen Lanfranchi, som bodde där i århundraden, fram till 1800-talet. Släkten dog ut i Rasponi dalle Teste, som 1952 överlät det till kommunen.
Restaureringen, som anförtroddes åt arkitekten Massimo Carmassi, tog till och med bort fasadens puts: någon ropade skandal. Men under den kom väggmålningar och medeltida arkitektur fram, gömda i århundraden, och i dag kan man rekonstruera palatsets olika faser.
Museet, som öppnade 2007 på kommunens och universitetets initiativ, förvarar samlingarna från Gabinetto Disegni e Stampe vid institutionen för konsthistoria, en samling samtida grafik som påbörjades i slutet av 1950-talet av Carlo Ludovico Ragghianti.
Många blad är gåvor från konstnärerna själva eller från kunniga samlare, som vetenskapsmannen Sebastiano Timpanaro och konsthistorikern Giulio Carlo Argan. De tillfälliga utställningarna berättar om samlingen varje gång från en ny vinkel, och palatset hade redan visat sådana innan museet öppnade.
Även palatset är värt ett besök. Dess nuvarande utseende kommer främst från ombyggnaden 1535-1539, som förenade fyra medeltida kärnor, från 1200-talet och framåt. På baksidan finns ett medeltida torn kvar, av verrucano-sten och tegel.
Fasaden mot Arno har portalen förskjuten åt vänster, med stenblock och en terrass ovanför. Fönstren har triangulära eller halvcirkelformade fronton på de två första våningarna och stenomfattningar på den tredje.
Längs via dei Lanfranchi kan man läsa historien om de äldsta husen. Där finns en vägg som lämnats utan puts, med flacka bågar, igenmurade fönster och hål efter byggnadsställningens balkar. På bottenvåningen finns tre pelare i verrucano kvar.
Palatset har fått sitt namn efter familjen Lanfranchi, som bodde där i århundraden, fram till 1800-talet. Släkten dog ut i Rasponi dalle Teste, som 1952 överlät det till kommunen.
Restaureringen, som anförtroddes åt arkitekten Massimo Carmassi, tog till och med bort fasadens puts: någon ropade skandal. Men under den kom väggmålningar och medeltida arkitektur fram, gömda i århundraden, och i dag kan man rekonstruera palatsets olika faser.