Beskrivning
Tuttomondo är en stor väggmålning av Keith Haring på väggen till prästgården vid kyrkan Sant'Antonio Abate i Pisa, nära stationen. Den är cirka 180 kvadratmeter, tio meter hög och arton bred: trettio färgglada figurer som hakar i varandra.
Haring målade den i juni 1989 på några dagar, med hjälp av studenter och hantverkare. Det är hans sista offentliga verk före hans död 1990 och det enda som var tänkt att hålla. Titeln, som han själv valde, är på italienska: sällsynt för hans verk.
Allt började med ett möte i New York. Haring träffade en florentinsk student, Piergiorgio Castellani, som bjöd in honom till Toscana. I Pisa fick han lust att måla en vägg: den enda lediga var väggen till klostret Sant'Antonio, halvt förstört av bomber.
Muralen handlar om fred och harmoni. I mitten bildar fyra gubbar, sammanfogade i midjan, det pisanska korset. Uppe till höger klipper två mänskliga figurer, förenade som en sax, av en orm: det goda som besegrar det onda.
Högre upp bär en man en delfin på ryggen, och till vänster finns en hund, en apa och en fågel: bandet till naturen. En kvinna med ett barn och en man med en tv i stället för huvud visar det naturliga livet och tekniken som förändrar dess rytm.
Man ser också två par siamesiska tvillingar, kanske en varning mot kärnkraftskatastrofer, och en gul figur uppe till vänster, som liknar en matrjosjka, som påminner om att alla är lika i rättigheter och skyldigheter.
Längst ned, i gatuhöjd, går en gul gubbe: den som går förbi, eller turisten, som stannar en stund framför verket innan han fortsätter mot Tornet.
Muralen rengjordes 2011 av Haring Foundation, med samma firma som 1989 skänkte färgen. Sedan, 2012, bromsade ett skyddsmedel färgernas åldrande.
Haring målade den i juni 1989 på några dagar, med hjälp av studenter och hantverkare. Det är hans sista offentliga verk före hans död 1990 och det enda som var tänkt att hålla. Titeln, som han själv valde, är på italienska: sällsynt för hans verk.
Allt började med ett möte i New York. Haring träffade en florentinsk student, Piergiorgio Castellani, som bjöd in honom till Toscana. I Pisa fick han lust att måla en vägg: den enda lediga var väggen till klostret Sant'Antonio, halvt förstört av bomber.
Muralen handlar om fred och harmoni. I mitten bildar fyra gubbar, sammanfogade i midjan, det pisanska korset. Uppe till höger klipper två mänskliga figurer, förenade som en sax, av en orm: det goda som besegrar det onda.
Högre upp bär en man en delfin på ryggen, och till vänster finns en hund, en apa och en fågel: bandet till naturen. En kvinna med ett barn och en man med en tv i stället för huvud visar det naturliga livet och tekniken som förändrar dess rytm.
Man ser också två par siamesiska tvillingar, kanske en varning mot kärnkraftskatastrofer, och en gul figur uppe till vänster, som liknar en matrjosjka, som påminner om att alla är lika i rättigheter och skyldigheter.
Längst ned, i gatuhöjd, går en gul gubbe: den som går förbi, eller turisten, som stannar en stund framför verket innan han fortsätter mot Tornet.
Muralen rengjordes 2011 av Haring Foundation, med samma firma som 1989 skänkte färgen. Sedan, 2012, bromsade ett skyddsmedel färgernas åldrande.